Tre Skådespelare på en teaterscen med tjocka vinterkläder och varsin ryggsäck på magen.
Pirret, Pantomimteatern. Foto Bengt Wanzelius

Kulturupplevelser som ingång till kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer

Regeringen har fattat beslut om läroplansändringar i kunskapsområdet som idag kallas sex och samlevnad. Det nya namnet blir sexualitet, samtycke och relationer. Läraren Anna Bergqvist berättar hur hon arbetar med kunskapsområdet.

Anna Bergqvist, lärare på Blackebergs gymnasium berättar om hur hon använt kultur som en ingång för att arbeta med det nya kunskapsområdet. I texten får vi också ta del av hur Anna hanterat undervisningen som till stor del skedde på distans på grund av pandemiåret 2021.

Förändringar i läroplanen

Så här beskriver Skolverket den omfattande förändring i läroplanen som börjar tillämpas i samtliga skolformer, i flera ämnen och kurser "undervisningen ska ske återkommande och upprepande och, med fördel, integrerat i den övriga undervisningen". Undervisningen i sexualitet, samtycke och relationer ska således inte vila på ett ämne eller kurs. Inte heller ska den ges vid ett tillfälle och därefter bockas av. Ändringarna gäller från höstterminen 2022.

Det här är, enligt mig, en omfattande förändring som egentligen skulle tarva att samtliga lärare fortbildas. Så kommer kanske inte att ske, vilket måhända lämnar en del lärare handfallna inför uppdraget. Därför tänkte jag i denna text ge exempel på hur jag arbetade med sexualitet, samtycke och relationer i min Svenska 2 och hur jag gjorde det med kulturupplevelse upplevelser som ingång.

Tillämpning i ämnet svenska

Jag undervisar en samhällsvetartvåa i svenska. Jag är även mentor i klassen och nästa år kommer jag att, förutom i svenska, undervisa klassen i religion, humanistisk specialiseringskurs och gymnasiearbete. På vår skolas samhällsprogram vinklar vi både humanistisk specialiseringskurs och gymnasiearbete mot sexualitet och mänskliga rättigheter, bland annat genom att titta på situationen för HBTQI-personer globalt. Jag såg därför en extra vinst i att redan i svenska 2 kunna förbereda eleverna för den fördjupningen.

Vidare har klassen under pandemi och distansundervisning verkligen uttryckt sin saknad efter gemensamma aktiviteter och kulturupplevelse. Jag ser alltid kultur i skolan som en viktig del av skolans kompensatoriska uppdrag – många elever får inte alls ta del av kulturupplevelse utanför skolan – och i år tycker jag att det uppdraget kanske är viktigare än någonsin. Under ett år då elever inte ens varit mycket i skolan, har några av dem inte fått ta del av kultur överhuvudtaget. Att arbeta med sexualitet, samtycke och relationer med utgångspunkt i kultur gav alltså dubbel effekt. Huvudutgångspunkten var dock att eleverna inte skulle känna att undervisning skrev dem ”på näsan”, utan att det var något som hängde samman med undervisningen i svenska 2 på ett naturligt sätt. Eleverna fick arbeta med texttolkning, muntligt berättande och manusskrivande samt avslutningsvis se en teaterpjäs.

Texttolkning

Eleverna fick, via olika kulturformer, ingångar för tolka texter om om normer, samtycke och relationer.

Karin Boye som normbrytare

Jag inledde projektet genom att vi fördjupade oss i Karin Boye – som poet, dystopiförfattare, men också som något som närmast kan beskrivas som HBTQI-aktivist. Vi läste hennes poesi, lyssnade på ett fint avsnitt av Bildningsbyrån och vi såg avsnittet av SVT:s utmärkta "Helt lyriskt", där Annika Norlin tolkar Boye och Ola Salo tolkar Hjalmar Gullbergs "Amazon", vilken handlar om Karin Boye.

Vi samtalade om texttolkningar. Vad händer när en musiker tonsätter en poets verk – blir det då en tonsatt dikt eller blir det ett helt nytt verk? Hur mycket äger vi rätten att tolka och förändra ett verk? Eleverna hade många intressanta infallsvinklar och åsikter. Det gick också utmärkt att arbeta med detta i distansundervisningen, eftersom allt material finns tillgängligt att se och lyssna till hemifrån. På köpet fick så klart eleverna kunskaper om Karin Boye specifikt och den tid hon verkade i rent generellt.

Detta gjorde att de var väl förberedda när de sedan fick delta i ett digitalt samtal med Stadsteatern Vällingby, med utgångspunkt i den uppsättning av Karin Boyes roman "Kris" som skulle ha premiär senare. Samtalet var kostnadsfritt, varvade värderingsövningar med information om Karin Boye och väl valda scener ur teaterföreställningen. Fokus i samtalet låg på psykisk ohälsa och att hur det kan kännas när man bryter mot normen. I klassrumsdiskussionen efteråt hamnade samtalet om just normbrytande relationer och identitet och om rätten att få vara och uttrycka sig som den man är.

Karin Boye – Kallocain och övervakningssamhället, Bildningsbyrån, URs webbplats

Samtycke och relationer i Doktor Glas

Mina elever har verkligen saknat teatern, som annars brukar gå som en röd tråd i undervisningen. En möjlighet som faktiskt funnits under hela coronaåret har varit att ta del av kultur utomhus. Moment två i undervisningen om sexualitet, samtycke och relationer blev att delta i Dramatens digitala "Doktor Glas-promenad". Vandringen är en ljudboksvandring, där man laddar ned en app och följer Krister Henrikssons "Doktor Glas-monolog" i lurarna. Vandringen följer de platser som är centrala i romanen. Det blir alltså ingen regelrätt ljudboksupplevelse, utan snarare en teaterupplevelse i det fria. För att vi inte skulle belasta kollektivtrafiken alltför mycket så fick eleverna gå i mindre grupper och på egen hand. Annars tror jag också att det är en fantastiskt fin upplevelse att göra tillsammans i helklass. Några av mina elever hade redan läst "Doktor Glas" i romanform. För dem blev det så klart en extra dimension att kunna fundera på skillnaden i upplevelse när ett verk läses och när det gestaltas och tolkas av någon annan.

Uppföljningen av vandringen skedde i form av en workshop, där fokus låg på att diskutera just samtycke och relationer i "Doktor Glas". Eleverna diskuterade massor av spännande saker: alltifrån att Glas aldrig inhämtar Helga Gregorius samtycke innan han bestämmer hur han ska hantera hennes situation, till det faktum att Helga ju måste ha ett läkarutlåtande för att kunna säga nej till sex med sin man. Just den sista slutsatsen blev vital för vår vidare diskussion. Den kom att fokusera på samtycke och vad det innebär i den juridiska praktiken idag. Att inte ha fått ett ja är detsamma som att ha fått ett nej! Vi läste därför några aktuella debattartiklar och krönikor (bland annat Alex Schulmans briljant ironiska text om Paolo Roberto) om brist på samtycke som våldtäkt. En annorlunda läsning av "Doktor Glas", så klart, men en mycket effektfull ingång till temat sexualitet, samtycke och relationer.

Att använda sig av Dramatens dramatisering istället för att läsa romanen har en hel del vinster, menar jag, när det gäller att kunna fokusera på innehållet och temat samtycke. Vandringen är 90 minuter lång. Jag kunde alltså vara säker på att alla elever orkat delta, ta till sig och kommit igenom hela gestaltningen. Det är ett alternativ om man har lässvaga elever till exempel – inte för att jag menar att lyssnandet ska ersätta läsandet, inte alls. Jag älskar romanläsning! När fokus var temat, var det dock en bra utgångspunkt.

Doktor Glas – en ljudpromenad, Dramatens webbplats

Muntligt berättande och manusskrivande

Vi har ju under året inte kunnat åka till teatern. Inget har dock hindrat teatern från att komma till oss. Jag bjöd in skådespelaren och manusförfattaren Oskar Sternulf att i klassrummet spela sin monolog "Komma ut" för klassen. Efter föreställningen följde en workshop i manusskrivande.

Sternulf fokuserade på att stötta eleverna i att skriva korta scener. Jag överförde det senare till muntligt berättande, till övningar i spoken word och poetry slam. På så vis kunde vi samtidigt arbeta med muntlig framställning, fortfarande med samtycke som tema. I det efterföljande klassrumssamtalet, efter "Komma ut", lät Sternulf eleverna formulera frågor om sexualitet, identitet och relationer. Det ledde till ett insiktsfullt samtal, tyckte jag. För eleverna var det också viktigt med representation. Att Oskar Sternulf var i klassrummet och, om än i dramatiserad form, berättade om sin egen komma ut-process hade för några av mina elever ett egenvärde.

Av den anledningen såg vi också skolbiofilmen "Alltid Amber", om ickebinära Amber. Eleverna fick, på samma sätt som efter Sternulfs monolog, formulera frågor efter att ha sett filmen. Frågorna blev sedan utgångspunkt för en workshop i klassrummet.

Kroppsspråk med pirr

Avslutningen på hela temaarbetet blev äntligen ett fysiskt teaterbesök. Vi åkte till Teater Påfågeln och såg Pantomimteaterns uppsättning "Pirret". Pirret riktar sig egentligen till en mellanstadiepublik, varför min ursprungliga tanke var att låta eleverna fundera över mottagaranpassning. Jag hade också med mig klassens lärare i geografi och naturkunskap på teaterbesöket, eftersom temaområdet faller sig naturligt att ta upp även i hennes kurser. Att arbeta med sexualitet, samtycke och relationer i ämnesövergripande projekt är något som förordas i de nya läroplanerna. Jag tycker alltid att det är bra att ta med kollegor i andra ämnen, då det ger en viss tyngd och legitimitet åt besöken.

"Pirret" riktar sig till en mellanstadiepublik och faktum är att när jag och min klass kom så var det första gången den spelades för en gymnasiepublik. Det visade sig dock vara en föreställning som passade min klass lika bra som den hade passar den tänkta målgruppen. Just eftersom föreställningen är spelad, men inte talad, så tappar den inte tonträff. Det finns möjlighet för vilken publik som helst att tänka in och tolka på det sätt som passar. Mina elever var fullständigt uppslukade.

Jag förändrade därför min ursprungliga tanke om att titta på mottagaranpassning. Istället fick mina elever på efterföljande lektion i mindre grupper enas om en scen ur "Pirret" som de alla förstått på ungefär samma sätt och motivera varför de trodde att det var på det sättet. Vi kom således att, istället för mottagaranpassning, samtala om kroppsspråk och kommunikation och berättande utan ord. Det hör lika bra hemma i svenskämnet, så det blev en fin bonus!

Utvärdering av temat

Som avrundning på temaarbetet lät jag eleverna individuellt fundera kring allt vi tillsammans sett, lyssnat till och tagit del av på temat sexualitet, samtycke och relationer. Var och en av dem lämnade in en egen reflektion kring arbetsområdet och vad av allt vi gjort som givit dem mest när det gäller temat. Hur var det att arbeta med Karin Boye? Att se "Alltid Amber"? Att höra, men inte se i "Doktor Glas" och att se, men inte höra i "Pirret"? Jag är en lärare som ofta värjer mig emot att ge eleverna värderande uppgifter, som exempelvis recensioner på kulturevenemang, men har var jag inte ute efter att de skulle värdera kvaliteten. Jag ville snarare ha en ”exit ticket” på hela temat – en möjlighet för dem att reflektera över temat och de kulturupplevelser de tagit del av – samt en väg för mig själv att se om det jag planerat att de skulle få med sig också hade kommit dem till del.

Sammanfattningsvis vill jag verkligen lyfta kulturupplevelser som en ingång till lärande, kanske framförallt när det gäller teman som kan vara svåra och känsliga att arbeta med på andra sätt. Jag vill också slå ett slag för att våga fånga tillfällena i flykten. Även om ingen skräddarsydd föreställning med rätt målgrupp finns, så kanske man kan våga sig på att gå på någonting annat. Den upplevelse som överlägset flest av mina gymnasielever lyfte fram som den som givit dem mest på temat var "Pirret", trots att den riktade sig till mellanstadiet och trots att det var en kulturform, pantomim, som på förhand kan kännas främmande för elever idag. Mitt råd är helt enkelt att våga prova.

Uppdaterad