Författarskola med Magnus Ljunggren
Magnus Ljunggren berättar om hantverket bakom att skriva en bok, idésamlandet, grovarbetet och förädlandet.
Texten bygger på en skrivarworkshop som Magnus höll för lärare. Magnus berättade om sitt arbete som författare och hur han gör för att få flyt i sin text. Vi fick konkreta råd och övningar om allt från att levandegöra karaktärerna i berättelsen till den svåra konsten att skriva repliker. Nedtecknat av Elisabeth Söder.
Kreativt skrivande
Finns det något mer stimulerande för eleven än att fundera över sig själv som skribent? Vad gillar jag för böcker? Hur tycker jag att en bra text ska se ut med det innehåll jag förmedlar? Långa meningar eller korta? Enkelt eller avancerat språk?
Magnus menar att "Jag" är det viktigaste instrumentet för en författare. Låt eleverna fundera över vilka författare de gillar. Inspirera dem att läsa författarnas texter om och om igen. Be dem knycka och göra det de gillar i andras texter till sitt eget.
Många elever som Magnus möter på skolbesök tycker att det är trist att skriva och därför vill han förmedla hur roligt det är att berätta en historia. Som dyslektiker vet han hur mödosamt det är att komma igång med skrivuppgifter och slutföra berättelser. Om en elev har skrivit något som den är nöjd med, då känns det drygt att behöva skriva om, förbättra och utveckla. Magnus menar att det många gånger är viktigare att få igång flödet och fantasin innan eleven ska fokusera på fel och fastna i detaljer.
Berättelsens struktur
När ska händelserna presenteras? Viktigt och oviktigt? Ska författaren bestämma slutet först? För många elever kan det vara ett sätt att inte tappa tråden. För att behålla läsaren är det bra att se till att det finns hinder på vägen med tydliga vändpunkter. Magnus slår ett slag för linbanemodellen, berättaren sitter i en korg in linbanan. Ibland är berättaren i slutet av resan och vet allt och ibland i början.
Är berättelsen förståelig?
- Håller karaktärerna ihop? Är de motsägelsefulla bortom det godkända? Var är de, vem pratar? Saknas några karaktärer? Finns det för många karaktärer?
- Vad saknas för att läsaren ska förstå?
- Hitta tomheten och fyll i den. Ofta i repliker och möten. "hej, och hur mår din mamma då... så ses vi nästa vecka.
- Smiter jag någonstans? Låter jag bli att förklara vad som sker i ett visst läge för att jag inte vet eller av någon annan anledning?
- Bryggor, sånt som saknas för att knyta ihop texten med nästa del.
- Överflöd, information som inte behövs.
- Undertext, övertydlighet, ska detta uttalas eller egentligen förstås ändå?
- Gestalta, visa, berätta inte. Tänk film eller teater. Ingen ska behöva säga vad de tänker genom berättaren. Läsaren ska kunna se det genom att det görs. Istället för att skriva, "han vara arg" kan du skriva, "utan att säga något knycklade han ihop brevet och stoppade det i fickan. Sedan log han emot mig".
- Tänk på koreografin, hur rör sig personerna i rummet? Är det möjligt att göra som personerna gör eller går? Om de är stilla, ge dem en rörelse eller sysselsättning. För att underlätta för eleverna kan ni be dem rita tidslinjer och kartor.
- Avsluta berättelsen med det viktiga, inte det ovidkommande.
- Läs texten högt för dig själv och andra som avslutning innan texten lämnas in. Då hör du om du har rytm och flyt i språket. Har du tillgång till talsyntes? Markera texten och lyssna på den.
Karaktärer i berättelsen
För att bestämma sig för berättelsens karaktärer är det många frågor att besvara innan man sätter igång att skriva. Tänk igenom viktiga och oviktiga fakta om varje person. Yrke, familj, intressen och egenskaper spinner ihop personen. Fundera på om de personer du har med härbärgerar allt du vill med berättelsen. Principen är att ta små steg. Sedan kan du låta dem träffas. Var kan personerna ha träffats? Hur har det gått till? Vad hände då? Längre ned i texten finns en övning som hjälper eleverna att bygga karaktärer, övning 2.
Skriva repliker
Låt personerna prata på, redigera sen.
Använd sa och frågande vid anföring:
Det vill säga, undvik att skriva, "sa hon sarkastiskt". Texten ska i sig uttrycka det. "Inte heller skrek hon, väste hon"
Aldrig fråga svar:
- "Vem är du? - Bosse - Vad gör du här?" skriv hellre " - Du får inte vara ute så här sent. - Din pappa borde hålla ordning på dig. - Du ska inte bry dig om min pappa"
Undvik, "På tal om det-vändningar"
- Jag har världens största samling av modellbussar, sa hon
- Ja apropå bussar ja, sa han. Vet du att jag ska resa hem till mamma i helgen?
Undvik små ord och hälsningsfraser
- Hej det är jag. Hur mår du?
- Jag mår bra... och du då?
Utveckling - inte omtagningar
Har de som pratat nått klimax? Börja inte om igen.
Vad vet de som pratar med varandra?
Äkta makar behöver inte tala om för varandra var deras dotter går i skolan.
Två poliser behöver inte förklara för varandra vad ett fängelse är.
Ett gräls struktur
Generellt till personligt. Om saker, sedan handlingar och sist om egenskaper.
- Den här strumpan ligger alltid här.
- Släng den i smutsen då.
- Du är så lat.
- Du är latare.
- Du är precis som din mamma
Redigeringschecklista
Sex enkla tips:
- Använd rättstavningsprogrammet.
- Format: Skriver jag ut siffror? Använder jag förkortningar? Efternamn eller förnamn? Skiljer jag löptext från en dikt?
- Undvik upprepningar genom att söka efter synonymer. De flesta ord ska bara finnas en gång per sida.
- Se över skiljetecken i texten. Fundera på vilka meningar som verkligen behöver dessa tecken. Använd "serch" och ersätt de flesta frågetecken och utropstecken med punkt.
- Se över vilka småord som verkligen behövs. Skrivtics som: så och ju går ofta att ta bort.
Fyra krångligare tips:
- Dubbla superlativ, när behövs dessa förstärkningar? Fantastiskt bra, oerhört bra.
- Försvagningar, leta rätt på ställen där författaren tar tillbaka eller förminskar sina iakttagelser. Gör dem precisa. Han var stark, inte han var ganska stark. Han var hungrig, inte lite hungrig.
- Håll uppsikt över: liksom, ungefär, nästan, känns som om, Det kändes nästan som om han var lite överlycklig. Håll uppsikt över: Kanske, nästan, ungefär, liksom, känns och som om.
- Dubbel information, svarar i telefonen, kollar på TV. Behöver allt berättas? Får läsaren reda på samma sak flera gånger?
Berättarövningar för att komma igång
Övning 1 – berättelse med ett ord
Skicka runt ett papper i gruppen flera varv. Var och en skriver ett ord. Viktigt att hålla tempo. Eleverna ska skriva spontant det första de kommer att tänka på.
Övning 2 – bygg upp en karaktär
Dela ut sax och tidningar. Varje elev får till uppgift att klippa ut en okänd person i tidningen och fylla i: namn, ålder, familj, intressen, tycker illa om, tycker om, längtar efter, orolig för, pinsamt minne, den lyckligaste stunden i livet, hemlighet. Därefter sitter eleverna två och två och besvarar frågorna: Nu är det ett möte, var någonstans är det möjligt att de har träffats? När, var och hur? Varför blir de osams? Övningen avslutas i helklass med att paren berättar sina historier.
Övning 3 – berättelsemaskin
Görs i helklass på whiteboard eller liknande. Alla i klassen ger förslag på: varför, händelse, sen, verkan. Tio gånger fem spalter blir femhundra berättelser. Bestämmer eleverna att det ska vara en kyss så kan man hitta på tio olika orsaker och tio effekter. Tio saker man är irriterad på, samma upplägg. Mycket går att göra med en berättelse.
Övning 4 – berättelse med sex ord
Berätta om din livssituation med sex ord. Ernest Hemingway skrev en gång en berättelse som han tyckte vad det bästa han skrivit, "For sale: baby shoes, never worn".
Uppdaterad