Att bedöma filmarbete i ämnet svenska

Anna Bergqvist, lärare på Blackbergs gymnasium resonerar om bedömning av filmer som eleverna gör i ämnet svenska på gymnasienivå.

Min uppfattning är att allt som jag kan titta på och lyssna efter i traditionellt skriven och talad text, kan jag också se och höra i multimodala texter. Jag kan förstås titta på en elevs språk, retoriska färdigheter, analytiska förmåga, på begreppsanvändning och litteraturanalys även i en film, men jag kan också se och höra så mycket mer.

Jag arbetar mycket med filmen som underlag för såväl lärande som bedömning i mina huvudämnen svenska och religion. Min erfarenhet är att eleverna gillar att arbeta med film och lusten till lärande är en framgångsfaktor som jag tror inte nog kan understrykas när det gäller undervisning.

En annan erfarenhet jag har är att elever ofta är väldigt skickliga på filmarbete, inte bara tekniskt utan kanske främst i bildanalys och förmågan att tänka i och analysera ett ”filmiskt språk”. Detta menar jag gör filmen till en ypperlig ingång till att arbeta med många andra och kanske svårare färdigheter, som eleverna inte alls kanske har lika lätt för initialt. Svårigheten blir förstås att som lärare känna sig säker på bedömningen av filmerna och att få eleverna att förstå vad som faktiskt bedöms och vad som inte gör det.

Språkliga drag

Jag brukar låta eleverna, som ett moment i svenska, studera hur filmer är uppbyggda. Hur den traditionella berättarstrukturen ser ut, samt vilka karaktärer som oftast finns med i västerländskt berättande. Kanske har man i klassrummet läst texter om detta, lyssnat på lärarens presentation och tittat på några filmexempel. Arbetet mynnar sedan ut i produktion av en egen film där de inlärda färdigheterna konkret ska visas. Filmen bör inte vara mer än någon minut lång,

Enligt min erfarenhet är detta inte bara en rimlig arbetsmodell för filmarbete, det är också den tydligaste för bedömning, kanske på grund av att lärare och elev oftast här är väldigt överens om vad som ska bedömas och hur detta konkret ska gå till. Kort sagt finns det en samsyn mellan elevernas förväntningar och lärarens arbete.

Tydliga instruktioner

Angående bedömningen anser jag dock att det är av yttersta vikt att ändå sätta dessa förväntningar på pränt. I god tid innan arbetet börjar ger jag eleverna tydliga skriftliga instruktioner på vad de förväntas göra och vad de inte förväntas göra. Jag brukar till exempel vara tydlig med att eleverna inte ska skådespela eller ha dialog med i sina filmer, då detta är svårt att få bra och därigenom svårt att bedöma på ett objektivt sätt.

Eleverna behöver inte, och ska inte, visa allt de lärt sig i en enda film. Bättre för en vettig bedömning är att istället komplettera filmen med någon annan presentationsform om behov finns att kontrollera alla delar i det filmiska språket. Att ge eleverna tydliga instruktioner gör deras film mer lättbedömd. Instruktionerna smalnar av det jag ska titta på och det gör det tydligare för eleverna hur de ska göra filmen bra. De kan fokusera på att finslipa detaljerna istället för att försöka visa allt.

Jag brukar välja ut ett antal färdigheter som jag vill att eleverna ska visa att de behärskar. Det kan till exempel vara:

• Etablerande anslag
• Vändpunkter
• Planteringar
• Avtoning

Arbetslogg som komplement

Om filmen görs som ett grupparbete brukar jag komplettera filmarbetet med en arbetslogg för att fånga in elever som arbetat bra i det tysta. Med en arbetslogg kan jag också följa det arbete som eleverna gör när de tänker och planerar, sådant som kanske annars inte kommer mig som lärare till del. En arbetslogg är också ovärderlig att ha om det för någon elevgrupp, trots hårt arbete och rätt tänkande, av olika anledningar inte blir en bra slutprodukt eller ingen slutprodukt alls. Med en bra arbetslogg brukar arbetet ändå kunna användas som bedömningsunderlag.

Dagens textvärldar är multimodala

Att arbeta med elevfilm ger eleverna ofta känsla av variation och bidrar, enligt min erfarenhet, till en lustfylld lärandeprocess för många av dem. Syftet med själva uppgiften måste få vara avgörande för hur en elevfilm bedöms och på vilka grunder bedömningen görs. Jag tror dock att grundtankarna måste vara desamma; tydliga instruktioner för hur arbetet ska gå till och vad som ska bedömas.

Slutligen: friskt vågat är hälften vunnet. Vi är ålagda att arbeta med multimodala texter och då textvärlden i dagens verklighet är multimodal, måste också skolans textvärld vara det. Det bästa med ett sådant arbetssätt är att det är också är ett roligt och stimulerande sätt att låta eleverna lära. När de har roligt lär de, och när de lär har jag roligt! Mer film åt folket!