En genreöverskridande föreställning, teater, koreografi och musik som handlar om att förlora allt man har för ett kontroversiellt uttalande, ett förflutet eller ett brott man anklagas för.
Är det rätt att förlora alla sina vänner, arbeten och sammanhang för en uttalad åsikt, för ett diffust skitigt förflutet, för något man gjort som varit förkastligt eller för ett brott man anklagas för? Går det att förklara sig, ge en ursäkt, även om man påstår sig inte riktigt komma ihåg hur det man sägs ha gjorts gjordes?
Vem eller vilka dömer, när fallet blir offentligt, den anklagade publicerad med namn och bild? Glömmer vi bort själva sakfrågan när vi stirrar oss blinda på att förinta den som gjort fel? Eller är det exakt det som krävs för att nå förändring?
Ibland går det fort. Man är på toppen av sitt liv, man har skaffat sig en vacker familj, ett välfungerande hus, ett välbetalt jobb. Folk stannar en på stan, ryggdunkar och highfivear, man har tillgång till rum man bara kunde drömma om. Man går från klarhet till klarhet, tills en dag då allt går förlorat. Man råkar säga något stötande i en podcast, publicerar en tweet som väcker vrede, blir ertappad på en plats man absolut inte ville bli ertappad på. Ens ex publicerar saker om en, det startas ett upprop mot en. Plötsligt blir man fråntagen allt. Plötsligt sitter man där, i stormens öga, och undrar egentligen vad det var som hände.
På scenen står en skådespelare, en dansare och en rörelsebaserad skådespelare som dyker ner i, och ställer frågor kring cancelkulturen.
Regi och koreografi: Anna Holter
Text: Kristian Hallberg
Musik: Rikard Borggård
Scenografi: Tilda Aspelin
Produktion: Anna Holter + Company i samarbete med Teater Giljotin, Scenit Produktion AB och Produktionshuset SmartSe
