Inspelning av digitala workshop, Hemliga hörn, skådespelare Charlie Challis och Pernilla Göst

Erfarenheter och lärdomar av digitala workshops

Lärare och kulturaktörer ger goda råd baserade på deras erfarenheter av det digitala, interaktiva mötet mellan kulturaktör och elever.

Kulturaktörer från Teater Pero och läraren Katarina Lycken Rüter från Anna Whitlocks gymnasium delar med sig av sina erfarenheter av digitala workshops.

Teaterns upplevelse

Karin Westholm, producent på Teater Pero berättar: Eleverna har, innan mötet, fått ta del av en filmad introduktion i berättande som delvis bygger på föreställningen Hemliga Hörn och de har själva arbetat med sitt eget berättande i klassrummet handledda av sin lärare utifrån vårt kompendium.

Här har vi fått utveckla helt andra, och för oss nya, färdigheter som hur man kommunicerar kring digital teknik i klassrummen med lärarna och hur man får alla i en klass att känna sig sedda genom en kameralins.

Hemliga hörn – Digital workshop i berättande

Hur funkade det i klassrummet?

Karin ställer tre frågor till skådespelarna Charlie Challis och Pernilla Göst strax efter att de har haft ett Zoom-möte med en skola i Spånga.

Hur upplever ni det digitala mötet med barnen?

Eftersom vi längtar så mycket efter vår publik så känns det jättehärligt, även om det är via en skärm, att möta publiken. Det är överraskande hur bra man kan skapa kontakt även om det inte är i samma rum, svarar Pernilla.

Charlie håller med. Jag är positivt överraskad över hur bra det funkar. Det är roligt och underbart att de är så modiga. Det är härligt.

Vad behöver pedagogerna tänka på?

De behöver vara en hjälpande hand i det fysiska rummet. Eftersom det oftast inte går att se hela rummet och alla barn samtidigt behöver man tänka till när det gäller placering av barn, dator och smartboard. Det blir också deras uppgift att skapa förutsättningar för de barn som för tillfället inte är aktiva i workshopen att ändå känna sig delaktiga hela tiden, till exempel genom att se till att de kan följa sina kamrater på stor skärm.

Hur upplever ni stämningen i klassrummet när ni kör?

Till en början är det pirrigt men blir sedan mer avslappnat. Hela tiden är barnen nyfikna och koncentrerade.

Det är alltid uppfriskande att beträda ny mark och ta sina kompetenser vidare på nya stigar. Det har de här två projekten verkligen lärt oss och dessa lärdomar tar vi med oss långt efter att pandemin ebbat ut. Det har varit utmanande och roligt. Men digitala lösningar och utomhusarrangemang i all ära, det är ju trots allt det fysiska mötet vi alla brinner för och längtar efter… ja, herregud vad vi längtar tills vi obehindrat får träffa vår publik igen!

Karin Westholm, producent på Teater Pero

Pedagogens upplevelse

Katarina Lycken Rüters klass hade en workshop i spoken word med kulturaktören Ordkanon. En workshop om konsten att skapa en text och framföra den med inlevelse.

Foto av en man som håller i en brandgul megafon

När vi på Kulan frågade Katarina om hur hon och eleverna upplevde den digitala workshopen fick vi följande kommentarer:

  1. Distansundervisningen är utarmande i sig, därför är det EXTRA viktigt att på olika sätt låta kultur och kulturutövare få plats i undervisningen.
  2. Det är en ENORM skillnad med en extern person som är i samspel med en grupp i tiden, om än inte i rummet, gentemot en inspelad film eller föreläsning.
  3. I möten i Teams eller Zoom finns en möjlighet att faktiskt ha två kommunikationskanaler i gång samtidigt – givet att det är grupper som kan hantera detta – det finns en chatt där man kan skriva frågor medan man lyssnar OCH man kan räcka upphanden och få eller ta ordet. För mina elever var det uppenbart en tillgång att kunna ställa frågor i chatten, och sedan kunde min gästföreläsare ta in under gång s.a.s.
  4. Möten i Teams eller Zoom kan, på ett lite bakvänt sätt, faktiskt bli ganska intima. Jag får föreläsaren i storbild på min egen skärm och upplever det lite som om hen talar "just till mig". Det individuella som ofta är en sån brist (bristen på samspel med gruppen) kan användas som tillgång. Hen talar till mig!
  5. Det är svårt att styra ett fysiskt klassrum på distans. Jag upplevde den workshop där klassen fanns på plats (tillsammans med mig) och gästföreläsaren på distans som knepig ur det rumsliga ledarskapsperspektivet; om man jobbar så bör man nog tala igenom förutsättningarna ordentligt med den som kommer. Det händer saker i ett rum som den som har föreläsningen inte har möjlighet att uppfatta, men där det inte heller blir självklart bra när den som är i rummet ger sig in. Det finns alltid ett mått av dubbelhet i att ha en gästföreläsare i klassrummet, och den var svårare att hantera med det halvdigitala. Jag tänker att digitala möten blir mer på lika villkor om alla finns med digitalt.

Om vi har fler digitala workshops, och varför inte?! Det gör det ju möjligt att få input från människor som inte finns i Stockholm! tänker jag göra det som heldigitala sessioner.

Nu vet vi att det går och att vi kan!

Kulans utbud av digitala workshops

Många kulturaktörer erbjuder digitala workshops. De har ofta följande upplägg:

Eleverna ser en inspirationsfilm. I filmen får eleverna instruktioner, uppgifter och övningar som de ska arbeta med och skicka in till kulturaktören. Kulturaktören bearbetar insänt material – förbereder respons på elevernas material. Därefter träffas elever och kulturaktörer online i klassrummet via storbildskärm och har interaktiva virtuella verkstäder. Eleverna visar hur de har löst uppgifterna och kulturaktören ger feedback och konstruktiva råd på hur de kan utveckla och förbättra arbetet.

Kulans utbud av digitala workshops

Uppdaterad