Skarpatorpskolans version av West Side Story.

Ämnesövergripande musikalprojekt

Lärare i svenska, slöjd, hemkunskap, idrott, musik och bild samarbetade i Skapande skola-projektet East sida story.

Erika Rodin från Skarpatorpsskolan och Lydia Lindholm från Teater De Vill berättar.

Musikal i årskurs 9

Att låta eleverna skapa en musikal med allt vad det innebar var en idé som kom till mig under vårterminen i åttan. Tidigare har jag bara undervisat på gymnasiet och nu på högstadiet insåg jag att alla elever fortfarande har musik, bild, slöjd, hemkunskap och idrott vilket gjorde det möjligt att skapa ett större ämnesövergripande projekt. Som tur var ville övriga lärare hoppa på trots att ingen hade någon större föraning om vad som skulle hända eller hur det skulle bli.

När jag introducerade projektet för eleverna blev det många olika reaktioner; vissa såg ut som om de ville lägga sig ned och dö, andra log på ett lite obekvämt sätt och vissa log på riktigt. En del av eleverna visste knappt vad en musikal var. Vi började under hösten med att bekanta oss med teater och musikal genom att läsa och titta på olika dramer.

När de bekantat sig lite mer och vi gjorde en undersökning om hur de tänkte inför musikalen var eleverna som var försiktigt positiva till projektet i majoritet. Eleverna skrev att de såg fram emot att få se själva slutprodukten och att få testa något nytt. Samtidigt såg de inte fram emot att framträda inför publik och att stå på scen.

Musikalarbetet påbörjas i många ämnen

När vårterminen började hade eleverna sålt in den pjäs de ville göra och fick i uppgift att göra en digital audition för sin favoritroll. De flesta blev nöjda med sina roller och det blev distansundervisning precis när vi skulle börja repa. Eleverna fick då göra ett par uppgifter som handlade om att lära känna och analysera sin roll. Parallellt började de fundera över vilka låtar de ville ha med för att slutligen rösta om vilka de ville ha med mest. Eleverna övade sång på musiklektionerna som vi sedan spelade in, de gjorde dekor på träslöjden, koreograferade och övade dans på idrotten, bakade pausfika på hemkunskapen, gjorde programblad och affischer i bilden och skapade tygtryck på syslöjden.

Foto av en rutig skjorta med ett tygtryck som eleven gjort i syslöjden. På trycket står det bokstaven A. Bokstaven har en pistol som siluett.
Exempel på scenklädsel.

Inspiration och coaching av teateraktör

Varje fredag har vi haft besök av teaterpedagogen och utbildade skådespelaren Lydia Lindholm från Teater De Vill som hjälpt till att regissera pjäsen och kommit med tips till eleverna. Tack vare Skapande Skola-bidraget och Kulanpremien kunde vi få besök relativt ofta, nästan varannan lektion vilket underlättade enormt för mig och stärkte eleverna.

Foto av teateraktören Lydia i klassrummet. Lydia har på sig svarta kläder och håller ut armarna i en välkomnande gest.
Lydia hälsar på i klassrummet.

Genom att få besök av ett proffs blev projektet mer "på riktigt” för eleverna. Vi såg även Teater De Vills skolföreställning Krock med Lydia vilket gjorde eleverna ännu mer imponerade av henne.

Med två i klassrummet kunde vi dela upp eleverna i grupper och repa olika scener efter behov. Jag tror att eleverna har uppskattat hennes stöd och vi har båda konstaterat att elevernas utveckling, både socialt och när det kommer till deras självförtroende, har det ökat enormt! I slutet av rep-perioden koreograferade Lydia och Jakob, också från Teater De Vill slagsmål-scenen och det hade vi inte kunnat göra vecka ett för då hade eleverna fått panik.

Foto från föreställningen Krock. På bilden syns tre skådespelare. En ligger ned och hålls ned av den kvinnliga skådespelaren. Högst upp i fotot syns en skådespelare som hänger ned från en ställning. Det är bara överkroppen som syns.
lydia sitter på huk i föreställningen Krock.

Blogg från musikalprojektet

Elever och lärare har också skrivit i vår gemensamma blogg om vad som hänt under veckorna. Det har varit en fröjd att läsa inlägg och ta del av deras tankar och reflektion kring hur projektet påverkat dem och deras självinsikt. Här är tre utdrag från olika inlägg:

  • "Själv var jag en av de antalet som skulle vilja ha teoretiska undervisningar än att göra en teater eftersom jag är en blyg person. Tydligen hade jag fel om mig själv. Tack vare övningar inför teater känner jag att jag inte alls är så blyg och att jag vågar göra fel utan att känna otrygghet runt om mig".
  • "Med teater får vi röra på oss mer och utveckla den kulturella sidan av oss. Att ha ett stort projekt och något att se fram emot i skolan är en väldigt stor motivation, i alla fall för mig. Jag är väldigt skoltrött och har svårt att få motivation att gå till skolan, men sedan vi börjat att jobba med teater har jag känt en lite positivare känsla att gå till skolan de dagar jag vet att vi ska jobba med det".
  • "Jag själv som har jobbat med teater ett bra tag nu på svenskalektionerna märker att det verkligen bidrar till att klassen får en bättre gemenskap. Det känns som att min klass har blivit mycket ”tajtare” än vad den var förut. Exempelvis så börjar man att prata med personer i klassen som man förmodligen inte skulle snackat med annars om det inte vore för teatern."

Final av projektet

Själva föreställningen blev förstås succé. Eleverna fick spela upp för varandra (det var två nior parallellt som gjorde varsin föreställning) och en del av lärarna på skolan stannade kvar och var publik. Tyvärr kunde vi inte bjuda in släkt och vänner men vi lyckades spela in föreställningen som de får ta med sig hem när de går ut grundskolan.

Foto av två programblad för East Side Story. I programbladets uppslag har teaterskådespelaren skrivit om projektet.
Två klassers programblad.

Teater De Vills erfarenhet av projektet

Under våren har vi på Teater De Vill arbetat med ett väldigt roligt och spännande projekt inom Skapande skola. Vi har varit med som teatercoacher när två niondeklassare har satt upp varsin musikalföreställning. Här berättar vår pedagog Lydia Lindholm om sina upplevelser och om sin del i projektet.

Jag heter Lydia Lindholm och jobbar som skådespelare på Teater De Vill. Under våren har jag coachat och väglett två niondeklassare på Skarpatorpsskolan i teater. De hade fått i uppgift att ta fram olika idéer på moderniserade versioner av musikalen West Side Story. Sedan skulle varje klass rösta fram det bästa förslaget. Efter det så skrev deras lärare i svenska om manuset och anpassade språket och tonen i texten. Allt detta hände innan julledigheten. Tanken var att båda klasserna skulle sätta upp varsin version av West Side Story och ha varsin föreställning runt april månad som en del i vårterminens undervisning i svenska.

Då tiden var knapp och tillfällena få kände de att de skulle behöva en professionell skådespelare som stöttning och här kom jag in i bilden. Under nio tillfällen besökte jag dem och stöttade i detta projekt från februari till april. Eftersom detta var på lektionerna i svenska och därmed inte helt frivilligt så var det blandade uppfattningar och känslor som jag möttes av. Om det var någon elev som absolut inte ville vara med på scenen så fick den eleven andra uppgifter runt omkring projektet. De allra flesta var med och införstådda i vad uppgiften innebar även om ett visst motstånd fanns, vilket är helt förståeligt. Vi pratar om elever som aldrig stått på en scen förut och knappt sett teater live.

Eleverna fick önska vilken roll de helst ville ha genom en miniaudition (distans) inför sin lärare. Efter det blev de tilldelade roller. Manuset blev två helt olika versioner där 9A:s version handlade om stark förbjuden vänskap mellan två tjejer från olika gäng, där ett gäng kom från överklassen och ett gäng kom från en fattig del i förorten. 9B:s manus handlade om förbjuden kärlek mellan två ungdomar från olika gäng, där ett gäng var 1:a generationens invandrare och det andra gänget var 2:a generationens invandrare och båda försökte kriga för samma territorium i Skarpnäck. Båda tolkningarna var mycket intressanta och dramatiska.

Mitt första möte med eleverna i februari handlade om att lära känna varandra med roliga teaterövningar, samarbetsövningar och samtal om pjäsen. Vi samtalade också om hur det är att jobba som skådespelare och vad som är svårast/roligast med jobbet. Det blev många intressanta samtal.

Nästa gång hade de fått roller och då började vi jobba med deras karaktärer. Det blev mycket fniss och känslan av att man tyckte att det var lite pinsamt fanns men också en befriande och förlösande känsla. Först fick de härma människor i sin närhet och sedan gå in i hur de trodde att just deras karaktär var, gick, lät och upplevdes.

Innan detta hade de gjort en djupare karaktärsanalys i form av en skrivuppgift. Där besvarade de många frågor om sina karaktärer. De fick även skriva en krönika eller en debattartikel som om de vore sin karaktär.

Efter detta började vi repa och lägga scenerna. Eftersom tiden var knapp fick jag och den ansvarige läraren dela upp grupperna och jobba separat med olika scener. Vi slutade varje lektion med att visa upp för varandra vad vi hade gjort. Vi övade mycket på att tala tydligt, långsamt och högt och inte vända ryggen för mycket mot publiken, även fast det kan kännas onaturligt när man pratar med någon annan på scenen.

Jag upplevde att engagemanget ökade allt eftersom tiden gick. Vi pratade om vilka vi ville visa upp detta för, om det skulle vara så att Corona tillät det. Vi övade på att mena det vi sa på scenen fast man kanske inte höll med själv som privatperson, att ikläda sig en annan roll helt enkelt.

Under tiden involverades nya ämnen i projektet så som slöjd för dekor/kostymbygge, musik för låtarna samt idrotten för dansen och allt detta skulle bakas in i föreställningen. Projektet växte. Eleverna växte och tog mer och mer plats. Saker som var otänkbara i början blev bara mer och mer självklara.

Till slut kom vi fram till repetitionen av fightscenen som är en stor del av pjäsen West Side Story. Jag tog med mig min kollega som är rörelsebaserad skådespelare och vi formade en fight där nästan alla elever var inblandade. Det blev jättebra och eleverna gav sig verkligen hän och vi var mycket imponerade.

Vi hann repetera varje scen två gånger då det var så många scener och så lite tid. De tre sista dagarna var jag där hela tiden. Då körde vi många genomdrag, pratade om hur man är en bra publik och att man faktiskt repeterar applådtack innan, vilket de tycket var väldigt märkligt.

När sista dagen kom och jag anlände på morgonen märkte jag att alla var väldigt uppstressade och irriterade på varandra. Detta var inte så konstigt då det var deras första premiär någonsin. Vi tog ett snack där jag sa att det är bra att vara nervös men att man ska använda sig av det och vända det till någonting kraftfullt som man sedan har med sig när man väl kör. Scenen gjordes iordning i matsalen och affischerna och programbladen, som de också gjort själva, togs fram.

På grund av Corona blev publiken liten men naggande god. Den bestod av lärare på skolan och den andra klassen och några av mina kollegor från Teater De Vill. Jag fick en stark känsla av att eleverna tycker det var rätt skönt. Allting filmades och varje elev ska få med sig en usb-sticka vid skolavslutningen.

När det väl var showtime så höjde sig alla otroligt mycket och jag blev helt golvad av dessa elever. Vilket lyft och vilka insatser! Man märkte efteråt att de var otroligt stolta och imponerade av sig själva och varandra och ”Vi har gjort det-känslan” infann sig i rummet. Och att de faktiskt gjorde det tillsammans! Det finns så många skådespelartalanger där ute och elever som växer flera meter i och med detta och liknande projekt. Personer som kanske i början uppfattas som väldigt blyga men som sedan står och levererar repliker högt och tydligt på en scen inför publik. Jag är väldigt tacksam att jag fick vara med på ett hörn och följa med eleverna i denna process. Projektet kändes otroligt lärorikt och viktigt på så många olika plan samt som en fantastisk språngbräda för eleverna ut till nästa steg i livet och gymnasiet. Att ha med sig detta i ryggen tror jag är väldigt bra. Jag rekommenderar detta starkt till skolor, att våga göra något utanför ramarna!

Teater De Vill

Uppdaterad