En scenkonstföreställning om hur snabbt och ”smärtfritt” språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle, och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.
Fascismen tar inte över med en skräll. Den växer fram, envetet, liksom droppen urholkar stenen. Sedan, när krisen väl slår till, har den bara att förfärdiga maktö- vertagandet - med våld och löften om enkla lösningar.
1923 såg läget ganska ljust ut för demokratin i Rumänien. Alla människor skulle garanteras lika rättigheter, även judar, romer och andra minoriteter. Tjugo år senare var folkmordet - Förintelsen - ett faktum, med några av världens brutalaste pogromer mot framför allt judar, med koncentrationsläger, dödståg och en våldsamhet som fick den allierade Hitler att ryta till och säga till rumänerna att gå försiktigare fram.
Vi vill prata om hur lätt fördomar kan förvandlas till folkmord, hur det är vara barn eller barnbarn till en generation som överlevt krig och förföljelser men inte vill prata om det och hur det kommer sig att en människa kan älska ett husdjur, men mörda ett barn.
Två skådespelare och en musiker, i en scenisk mosaik skapad av dramatisk text, musik och rörelse.
På scenen: Adriana Savin, Peter Perski och violinisten Gaianeh Pilossian
Regi: Henrik Dahl
Efter föreställningen delar ensemblen ut Hedi Frieds bok "Frågor jag fått om Förintelsen" till alla elever och finns även kvar för ett kort samtal om så önskas.
Föreställningen genomförs med stöd av:
Kulturrådet, Konstnärsnämnden, Stockholms stad, Region Stockholm, Asylum Arts, ABF Stockholm, FFÖ, Paideia samt Rumänska kulturinstitutet och i samarbete med Adriana Savin produktion.
