Premiären för Fria Teatern begicks 1968 på Stockholms stadsmuseum
© Fria teatern & M. Silkeberg

Fria Teatern

Med en repertoar där vuxen-, barn- och ungdomsföreställningar spelas parallellt.

Premiären för Fria Teatern begicks 1968 på Stockholms stadsmuseum och många föreställningar spelades sedan utomhus på Stadsmuséets gård vid Södermalmstorg.

Ryktet spred sig och föreställningen efterfrågades på andra platser. Teatergruppen tog ofta tunnelbanan till olika spelplatser runt om i stockholmstrakten. Rekvisitan (en hatt, en historiebok och några gasmasker) fick plats i en plastpåse.

Sedan dess har åtskilligt hänt. Den lilla teatergruppen på tunnelbanan spelar idag både på turné och på två egna scener.

En fast scen i Högdalen fick vi 1979. Där började vi med att spela revyer och kabaréer om förortslivet. Under 1980-talet samarbetade teatern med den tyske regissören och teaterpedagogen Rudolf Penka. Hans idéer om den mänskliga teatern och om konsten som försvarare av humanistiska värden är Fria Teaterns ledstjärna.

2002 breddade vi verksamheten med en annexscen på Kungsholmen.

När 4-åringen sitter i Högdalen och skrattar åt den förvirrade Mannen med den olydiga kroppen med mackan i pannan, sitter 17-åringar senare på eftermiddagen i samma teatersalong och kippar efter andan när Hedvig ger den jobbiga killen på discot en pungspark i Svårast är det med dom värdelösa.

På vår repertoar finns också ett spännande och nyskapande experiment som går under namnet Folk om Folk - dokumentär rapidteater. Folk om Folk är projektet där vi gräver fram berättelser som döljer sig i skolans värld.
Dokumentär teater nästan i realtid, baserad på erfarenheter samlade på skolan.

Vi spelar också Kivi och Drakbrakaren. I en rimmande, vindlande berättelse tas barnen med på en vandring genom vår teater och söker efter orsaken till dånet och värmen. Vi dansar i Morbroster Jins vardagsrum, hoppar i Kivis badkar och busar med Arga Grannen.